GRUNDPELARE 1 - Tron på Gud - Shahada:

 Det finns inget tvång i Religionen Islam.

Antingen väljer man att tro på Gud, eller som vi muslimer fördrar att säga Allah, eller så gör personen ifråga det inte. Den som själv väljer att tro på Allah accepterar detta först i sitt hjärta och sedan deklarerar och vittnar man om det genom att säga shahada. 

Shahada - vittnesmålet (trosbekännelsen): 

Det första steget på vägen till att bli muslim är att deklarera sin tro: "Jag vittnar om att det finns ingen gud utom Allah, och jag vittnar om att Muhammed är Allahs budbärare." För att deklarera denna sin tro måste man säga det i ord och tro i sitt hjärta 

Ashadu a-La ilaha illa Allah; 
wa ashadu anna Mohammadan 'abduhu wa rasulu. 

Sägandet av dessa arabiska ord kallas Ash-Shahada (trosbekännelsen). Trosbekännelsen består av två delar:

1. Lá iláha illa Allah

2. Muhammad-ur Rasul Allah.

Den första delen av trosbekännelsen består av: Lá iláha illa Allah.
Den har två sidor: För det första - Negativ, och för det andra - Positiv. Lá iláha (det finns ingen gud) är den negativa sidan, medan illa Allah (utom Allah) är den positiva. Orden Ashadu betyder ju vittna om (samma som i domstol), dvs. det man vet och har sett med egna ögon.

Lá iláha illa Allah - Det finns ingen gud, utom Allah - den första delen av den Islamiska trosbekännelsen, med innebörden att ingen skall dyrkas eller följas utom Gud. 

En troende måste först rena sitt hjärta ifrån avgudar eller andra föremål för hans dyrkan. Det är endast då tron på Allah, som den Ende Guden, kan finna fäste i hjärtat.

Låt oss förstå detta genom ett exempel. Antag att vi har en bit mark full av ogräs och buskar, där vi vill odla vete. Om vi nu sår vete utan att först rensa marken ifrån ogräs, så kan vi knappast förvänta någon skörd bland ogräset och buskarna. Vad måste vi göra? Vi rensar marken ifrån ogräs och buskar samt förbereder jorden innan vi sår. Nu kan vi förvänta oss en god skörd.

Låt oss jämföra denna mark med våra hjärtan. Om våra hjärtan är fulla av tro på falska gudar, så kan vi knappast förvänta oss att tron på en Gud skall slå rot i våra hjärtan. Därför måste vi först utrota avgudar och andra föremål för dyrkan och endast då kan tron på En Gud slå rot i våra hjärtan och tron blomstra.

Den andra delen av trosbekännelsen Muhammad -ur Rasul Allah - Muhammed är Guds Budbärare - betyder att denna dyrkan utförs i enlighet med vad Profeten (frvmh.) har lärt mänskligheten och att vi accepterar och följer det och lever som han (frvmh.) har lärt oss att leva.

Dessa två enkla rader som har så oändligt stor innebörd och får så långtgående konsekvenser.

Tron på Lá iláha illa Allah (eller tawhid) får långtgående inverkan på våra liv:

Islam planterar fred i människors hjärtan, genom att de litar på Allahs barmhärtiga vägledning och omhändertagande. Det som är typiskt för Islam är relationen Skapare och den enskilde. Relationen är helt befriad ifrån inblandning av någon annan.

Tack vare denna direkta relation kan den enskilde känna sig skyddad av den Allsmäktige, som han söker skydd hos och hjälp av. Detta förutsatt att människan har visat sig obrottsligt lojal mot Allah.

När min tjänare frågar dig om Mig, då, i sanning, är jag nära. Jag skall uppfylla den bedjandes bön, då han anropar Mig. Men må de hörsamma Mig och tro på Mig, på det att de må bli rätt ledda.              Koranen Al-Baqarah (2:186)

Säg: Ingenting kommer att hända oss utom det som Allah för föreskrivit oss, Han är vår Beskyddare.
Koranen at-Tawba (9:51)
 

Muslimer tror alltså på En enda Gud - Allah. Vad får det då för konsekvenser?

Allah är ett arabiskt ord. Det är Guds rätta namn. Muslimer bör använda ordet Allah hellre än ordet Gud. Allah betyder Gud på klassisk arabiska. Ordet existerar endast i maskulinum singularis.

Om det fanns i himlarna och på jorden andra gudar vid sidan om Allah så skulle det råda oordning i båda. Koranen sura 21:22

När vi betraktar universums olika system och dess perfekta ordning, så finner vi ingen disharmoni. Solen, månen och resten av galaxen lyder under samma övergripande makt. Hela universum underkastar sig denna yttersta kraft. Vi finner i detta system en fullständig harmoni. Allting är perfekt sammansatt. Inga förbättringar kan föreslås och vi kan inte heller finna några fel. Denna utsökta och perfekta kombination av ordning och skönhet är ett klart bevis på existensen av En Allvis, Allsmäktig Skapare och Förvaltare.
Hade det t.ex. funnits mer än en skapare och förvaltare av planeterna så skulle säkert inte denna ordning kunnat råda. Vi finner ingen oordning i universum. Ett fartyg har bara en kapten och en bil har bara en förare.
Universum, som består av så många planeter och stjärnor är ändå en enhet. Alla dessa delar har ett gemensamt ursprung, och en gemensam målsättning, eftersom universum avsiktligt skapades av en Enväldig Makt. Allt i universum arbetar tillsammans i harmoni precis som de olika delarna av människokroppen. Kroppens olika delar verkar ha olika funktioner, men de fyller alla samma uppgift - att hålla kroppen sund och vältrimmad.

Den Ende Guden regerar över alla varelser och hos Honom söker de skydd i detta livet och i nästa.

Monoteism eller tron på En Enda Gud är grunden i Islam. På arabiska kallas detta för Tawhid.
Islam börjar med att fastställa principen av en Gud, och att allt liv är skapat av Honom och skall återvända till Honom. Detta är huvudpunkten i den islamiska livsåskådningen. Detta uttrycks på ett förnämligt sätt i Koranen Sura Ikhlas (som betyder Enhet):

"Säg: Han är Allah, den Ende, Allah är den av alla evigt Anropade, Han föder inte, icke heller är Han född och ingen är lik Honom." Koranen sura Ikhlas nr 112:1-4

Följaktligen finns det ingen motsägelse eller tvivel om ursprunget av existensen eller de fundamentala naturlagarna. Enheten i Gudsbegreppet förnekar idén att universum hade mer än en grundare, och på så sätt förnekar att varje möjlighet till motsägelse eller brist i systemet.
Denna sura, som kallas Enhetens sura, beskriver på ett kärnfullt sätt, egenskaperna hos EN ENDA GUD - ALLAH.

Allah har inte tagit Sig någon son, inte heller finns det någon annan gud bredvid Honom; i så fall skulle varje gud ha tagit bort vad han skapat, och några skulle förvisso ha sökt få herravälde över andra. Förhärligad vare Allah över vad de påstår.
koranen 23:91
 

Utifrån denna Vilja ifrån den Ende Guden, har hela existensen skapats på samma enhetliga sätt.

När Han vill något består Hans befallning sannerligen i att Han säger om det: Var, och det börjar vara till       Koranen 36:82

Det finns ingen nivå mellan Den Skapande Viljan och det Han skapar. Skillnaden är oändlig!
Skapelsen och livet har inte kommit till av en slump. Kosmos och dess lagar har konstruerats och designats noga så att liv kan uppstå och dessutom förse allt levande med dess behov, och tillåta en kontinuitet av livsformerna. 
 

På den placerade Han fasta berg som reser sig över dess yta och välsignade den och försedde den med födoämnen i lämpliga mått      Sura 41:10
 

Gud är människans Skapare, och Han vet därför vad som är i hennes intresse. Han är medveten om allt i hennes sammansättning, och de världsliga omständigheter som följer henne genom livet.

Vi människor läser och följer instruktionsboken för en komplicerad maskin. Vi litar på och lyder konstruktören. Skillnaden mellan konstruktören och maskinen är oändlig. Det är på samma sätt med oss människor. Vi är skapade av Gud. Koranen är vår "instruktionsbok". Han som konstruerat och skapat oss vet därför vad som är bäst för oss. Därför lyder de som tror Honom.

När Han beordrar människan något, tar Han alla faktorer i beaktande. Faktorer som människan varken individuellt eller kollektivt, i någon tidsålder, kan förstå i hela dess omfattning. Vissa av dessa faktorer kräver de samlade erfarenheterna av det mänskliga livets alla manifestationer i det förgångna, det närvarande och i framtiden vilket är omöjligt medan andra kräver medvetenhet om alla de detaljer och omständigheter som omger människan, vilket också är helt omöjligt. Till yttermera visso sträcker sig inte människans uppfattningsförmåga till att kunna bilda sig ett ofelbart, korrekt omdöme inte ens i fråga om de erfarenheter och fenomen om vilka hon är medveten. Hennes uppfattningsförmåga är dömd till denna oförmåga på grund av sin partiella, icke absoluta natur och genom dess påverkan av passioner och svagheter. Människans intellekt lämpar sig därför inte till att utstaka en levnadsväg för människan. Vi kan se hur varje människas värderingar och uppfattningar till och med varierar under hennes liv. 

Gud säger i Koranen (Sura 23:71):
Och om sanningen hade följt deras önskningar, skulle sannerligen himlarna och jorden och den som finns däri blivit förvillade. Nej, Vi har gett dem deras tillrättavisning, men de vänder sig bort ifrån sin egen förmaning. 
 

Åter till de fem grundpelarna.